Trög färd till spexscen och karnevalståg

Visserligen hyllades många av de allra första studentskorna artigt av sina studentnationer med särskilda fester till de exklusiva nykomlingarnas ära, men en förutsättning för att de alls skulle kunna gå dit var att de hade ett ”förkläde” – någon äldre övervakare – med sig. Allt annat hade varit oanständigt. Gärna sågs det också att de kvinnliga festföremålen gick hem rätt tidigt så att männen på allvar kunde sätta igång att drick punsch och röka cigarr. 

Begränsat studentliv för tidiga studentskor

Under dessa omständigheter var det förstås mycket svårt för de tidiga studentskorna att delta i aktiviteter som spex och karnevaler. Elsa Collin lyckades i och för sig få spela med i lundaspexet Gerda redan 1907 men skulle under lång tid bli undantaget som bekräftade regeln, åtminstone vad gällde de spexensembler som uppträdde på Akademiska Föreningens stora scen.

I mindre skala fick studentskorna sig dock en scen genom den år 1900 grundade Lunds kvinnliga studentförening. Här utvecklades med tiden en tradition att sätta upp små interna spex till föreningens julfester. Det första var möjligen Justitia eller Sic transit gloria mundi, uppfört 1917 med språkstudenten Ruth Wedin som huvudförfattare. En något senare drivande kraft i dessa tidiga helkvinnliga spex var Anna Munck af Rosenschöld. Sjuttio år senare skulle hon hyllas för sin pionjärgärning med att bli hedersledamot i de nygrundade Boelspexarna – den första stora, brett riktade spexensemblen i Lund med endast kvinnor på scenen (i sammanhanget bör dock nämnas att teknologernas Jesperspex alltsedan 1975 haft en könsblandad ensemble).

Revyer en väg in för kvinnorna

En viss lucka för äldre tiders kvinnliga scenbegåvningar att få visa upp sig inför en bredare publik bjöds dock de år under 1930- och 1950-talen då man på AF varvade de traditionella Siste April- och Siste November-spexen med att spela revy. Här ansågs redan då en könsblandad ensemble acceptabel, och därigenom öppnades vägen för bland annat en begåvning som professorsdottern Cilla Ingvar. Efter lokal succé i Lund gick hon vidare till en proffskarriär i revyer hos bland annat Karl Gerhard och Povel Ramel.

Separat kvinnoavdelning på karnevalen

Också när det gällde Lundakarnevalen var det länge främst kabaréerna och revyerna som gav de kvinnliga karnevalisterna tillfälle att lysa. Det vill säga: sedan de alls fått lov att medverka i arrangemanget som helhet. Hilma Borelius har visserligen berättat att redan 1896 års karnevalskommitté riktade en särskild inbjudan till de kvinnliga studenterna, men bara att komma och vara åskådare av tåget från ett rum uppe i AF:s festvåning. Först 1912 släpptes kvinnorna själva in som tågdeltagare. För säkerhets skull fick de dock hållas i en separat avdelning i tåget, planerad av egen underkommitté. En av ledamöterna i denna, Asta Kihlbom, har berättat att den bärande idén var att visa upp ”en framtida (enligt tidens och karnevalskommitténs synpunkt) absurd utveckling”. Detta manifesterades i en framtidsvision med ”absurditeter” som kvinnliga poliser, militärer och präster! (Se bild överst på sidan.)  

Ser man till karnevalen ur ett mer organisatoriskt perspektiv så blev den nämnda Cilla Ingvar 1958 den första kvinnliga ledamoten i en karnevalskommitté. Den första kvinnliga karnevalsgeneralen, Fanny Ramel, lät dock vänta på sig ända till 2014.

Fredrik Tersmeden

För vidare läsning

• Andersson, Ann-Sofie: ”Kvinnlig humor och roliga flickor” i Meurling, Patrick (red): Humor i Lund: en faktabok, Lund 1999.
• Borelius, Hilma: ”Kvinnligt studentlif i Lund” i Under Lundagårds kronor: Minnen upptecknade af gamla studenter, ny samling, Lund 1921.
• Ingvar, Cilla: ”Och flickorna…?” i Larsson, Göran, Meurling, Patrick & Strömberg, Håkan (red): Spex i Lund: En hundraårskrönika, Trelleborg 1986.
• Kihlbom, Asta: ”Fyra studentskor ser tillbaka: 1910-talet” i Akademiska Föreningens årsskrift 1965, Lund 1965.
• Munck-Falk, Anna: ”Mitt glada tjugotal” i Under Lundagårds kronor: Minnen upptecknade av gamla studenter, fjärde samlingen, Lund 1957