Sofia Holmgren – professorsdotter och sexualupplysningspionjär
Många av de tidigaste lundastudentskorna kom från hem utmärkta av såväl akademisk bildning som hög social status. Det gällde i högsta grad Sofia Holmgren (1864–1953): icke blott var hennes far liksom två av dennes bröder professorer, hon hade även en mor från den svenska högadeln. Själv bildade hon aldrig familj men bistod troligen många andra blivande föräldrar i sin roll som pionjär inom sexualupplysning.
Holmgrens far var den som på 1880-talet byggde upp en ny fysisk institution vid Biskopsgatan inklusive en tillhörande prefektbostad, Villa Holma, som därmed blev dotterns studentboende. Parallellt hade hans hustru stått för dotterns uppfostran: ”Fråga min mor i historien!” sade Holmgren senare i livet, och fortsatte: ”Min mor har undervisat mig. Jag har aldrig läst latin för någon annan än min mor”. Och denna ”enskilda undervisning” skötte modern med den äran: våren 1888 kunde Sofia Holmgren ta studenten med höga betyg. Samma höst skrevs hon in vid universitetet.
Undervisade i ”sexuell hygien”
Tio år senare var Holmgren färdig medicine licentiat och började sin läkarbana, först i Malmö – där hon blev stadens andra kvinnliga läkare efter Hedda Andersson – och senare i Stockholm. Hon nöjde sig dock inte med det strikt kliniska utövandet av sin profession, utan kombinerade detta med en utpräglat pedagogisk verksamhet. Utöver att vara skolläkare vid ett antal olika skolor framträdde hon nämligen även som lärare. Och till hennes ämnen hörde något så känsligt som att undervisa i ”sexuell hygien”, alltså sexualkunskap, i en tid då en hastigt blottad kvinnovad ännu ansågs utgöra höjden av osedlighet! En samtida tidningsartikel försäkrade dock att doktor Holmgren ”framställde det ömtåliga ämnet så, som endast den finaste och ädlaste kvinna kan göra det”. Den holmgrenska undervisningen omsattes även i bokform: med provinsialläkaren Harald Sörman utgav hon 1903 Hygieniska råd till hemmen beträffande flickor i skolåldern.
Engagerad i rösträttsfrågan
Likt många akademikerkvinnor i sin tid var Holmgren också aktiv i olika ideella rörelser och föreningar. Hon engagerade sig bland annat i frågor kring socialt arbete, lika arbetsrätt för män och kvinnor och, så klart, kvinnlig rösträtt. Inom rösträttsrörelsen kom Holmgren därvid att belysa ett faktum man lätt kan glömma, nämligen att denna rörelse inte var på något sätt var ideologiskt homogen. Här rymdes både en borgerligt konservativ falang och en mer vänstersinnad dito. Holmgren hörde, tillsammans med bland annat Hilma Borelius, till den förra, vilket förklarar att hon vid flera tillfällen råkade i öppen konflikt med den radikalare Anna Bugge Wicksell.
Med Sofia Holmgrens bortgång 1953, 89 år gammal, dog troligen den allra sista representanten för 1880-talets pionjärgeneration av lundastudentskor.
Fredrik Tersmeden
