Hildur Sandberg – frigjord radikal med oklart slut
Många av de tidiga studentskorna höll en låg profil under sin tid vid universitetet. Dristade de sig att närvara vid kår- och nationsmöten så insåg de att de likväl inte förväntades yttra sig i debatten. Men undantag fanns och en som alls inte var lagd för att tiga still var Hildur Sandberg (1881–1904). Så har hon också, ett tragiskt kort liv till trots, blivit en av de mest hågkomna av sin generations kvinnliga pionjärer i Lund, och fått inte mindre än två biografier skrivna om sig – den senaste så sent som 2018.
Guldsmedsdottern Sandberg hade kommit från Ängelholm till Lund som 14-åring för att gå i Anna Rönnströms högre elementarskola. Ännu inte 18 år fylld blev hon student, men hade ändå högsta betyg i ”mogenhet”. Vid universitetet studerade hon flitig till läkare, fick stipendier och skulle troligen ha setts som en mönsterstudent om det inte varit för hennes frigjorda leverne utanför föreläsningssalarna.
Företrädare för radikala idéer
Ty Sandberg klädde sig inte bara i ”korta” kjolar (vilket vid tiden innebar att de slutade tio cm över marken) och vägrade bära snörliv, hon umgicks också i bohemiska konstnärskretsar och var inte minst en företrädare för radikala idéer, inspirerade av bland annat Ellen Key. Som en av grundarna av Lunds kvinnliga studentförening år 1900 tillhörde hon föreningens vänsterfalang och var en av dess ivrigaste föredragshållare. Och föreningsengagemangen slutade inte där: hon blev också medlem i den radikala studentföreningen D.Y.G. (Den yngre gubben), i Malmö socialdemokratiska ungdomsklubb och i Malmö kvinnliga diskussionsförening. I den senare väckte hon uppmärksamhet genom att hålla föredrag om sexuallivet; i D.Y.G. engagerade hon sig i en sekulär söndagsskola för arbetarbarn. Samtidigt som hon chockerade somliga refererade andra till henne som ”Magnum bonum” (den stora goda) och ”lejoninnan från Lund”.
Sambo med studiekamrat
Den vackra och frigjorda Sandberg visade också på ett annat sätt än sina medsystrar i studentvärlden öppet intresse för män. Någon gång 1903/1904 blev hon och medicinarkamraten Adolf Björk ett par, och även om de formellt även fortsatt hade varsin adress så levde de i praktiken som ”sambor” – något för tiden oerhört.
Plötslig död
Det var också i Björks bostad på Grönegatan som Sandberg hittades medvetslös och i kramper den 22 december 1904. Hon fördes till lasarettet men avled där. Läkarna förmådde inte fastslå en säker dödsorsak, men ville inte utesluta förgiftning. Självmordsrykten kom snart i svang, och även Hilma Borelius, styrelsekollegan från kvinnliga studentföreningen, hör till dem som senare skrivit att Sandberg skulle ha dött ”genom eget beslut”. I den senaste biografin över Sandberg lägger Eva Kjerström Sjölin dock fram den nya hypotesen att dödsorsaken i själva verket kan ha varit plötslig hjärtdöd.
Hildur Sandberg blev kvar i Lund: hon vilar på Norra kyrkogården. Gravvården är rest av D.Y.G. och Lunds arbetarekommun.
Fredrik Tersmeden
För vidare läsning
- Björk, Kaj, Livet är kort: om en man och hans tid, Tiden, Stockholm 1988.
- Blidfors, Johannes: Lejoninnan från Lund: Ett livsöde kring sekelskiftet, Malmö 1982.
- Kjerström Sjölin, Eva: Sökandet efter Hildur och sanningen, Malmö 2018.
- Hildur Sandberg, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (artikel av Lisbeth Larsson)
- Paulbring, Gösta: ”Flickan på väggen” i Meurling, Patrick (red): Hundra års helsingkroniter, Lund 1990.
