Kvinnliga studentföreningens uppgång och fall

Under 1880-talets första år var Hedda Andersson periodvis den enda kvinnliga studenten vid Lunds universitet. Från decenniets mitt ökade mängden studentskor dock något, och det är omvittnat att det inom denna tidiga grupp av pionjärer uppstod en stark sammanhållning. Anna Herrlin har skildrat hur man träffades hemma hos varandra och umgicks bland ”äpplen, nötter och en brinnande brasa”. Det hela skedde dock ”utan bestämd plan eller program” och tog sig aldrig någon mer organiserad form.

Kvinnlig studentförening i Uppsala

Under 1890-talet började denna brist på formalisering upplevas som ett problem. I Uppsala hade en kvinnlig studentförening bildats, och då och då dök det upp skrivelser från denna till lundastudentskorna som grupp. Hur och av vem skulle dessa besvaras? Diskussioner fördes om att även lundensarna borde bilda en förening, men många tvekade, och man nöjde sig även fortsatt med att träffas vid informella måltidssammankomster.

Kårens minsta förening

Vid sekelskiftet var dock tiden mogen, och den 1 november 1900 konstituerades Lunds kvinnliga studentförening. Hilma Borelius, som hade varit den drivande kraften bakom initiativet, valdes till ordförande i styrelsen vilken i övrigt bestod av Louise Petrén (vice ordförande), Hildur Sandberg (sekreterare) och Torborg Sylvan (vice sekreterare). Styrelsen utgjorde för övrigt en ansenlig del av den totala föreningen, vilken, som Petrén senare konstaterade, var ”kårens minsta förening”. Vid tiden fanns endast tretton studentskor i Lund; nio av dem hade deltagit vid instiftandet.

Föredrag och diskussioner

Borelius har senare framhållit att föreningen inledningsvis var en ”kamratförening”, inte en ”nöjesförening”. Vad hon menade var att man under de första åren nöjde sig med att skapa en grundläggande känsla av samhörighet inom den kvinnliga studentgruppen snarare än åt mer ambitiösa arrangemang som spex, teater, dans och liknande som längre fram skulle bli en viktig del i verksamheten. Vad man däremot tidigt hade på programmet var föredrag och diskussioner, inledningsvis endast med interna krafter som deltagare men senare även med inbjudna gäster (att locka de manliga professorerna som föredragshållare visade sig dock inledningsvis svårt; undantag fanns dock och skulle bli fler med åren).

Fredsfrågan och kvinnlig rösträtt

Bland tidiga ämnen som behandlades märktes fredsfrågan och kvinnlig rösträtt, och inom båda dessa kom studentföreningen att knoppa av sig i ytterligare organisationer: Lunds förening för kvinnans politiska rösträtt 1903 (den tredje sådana lokalföreningen i Sverige) respektive Lunds fredsförening 1907. Till skillnad från studentföreningen var dessa öppna även för män och icke-akademiker, men det var alltså den lilla gruppen lundastudentskor som tagit initiativet. Ett annat mer konkret engagemang rörde föreningens inblandning i tillkomsten av studenthem för kvinnor.

Spex och teater

Under 1910- och 1920-talen kom föreningen som nämnts att även ägna sig åt mer konstnärligt kreativ verksamhet i form av interna spex och teateruppsättningar. En drivande kraft här var Anna Munck af Rosenschöld vars karriär i föreningen symptomatiskt nog gick från dess sexmästeri till ordförandeposten under mitten av 1920-talet. Under denna tid startades också en kvinnlig studentkör som efterföljare till en mer kortlivad sådan som existerat redan i seklets början.

Studieråd

1930-talet såg ett nytt inslag i föreningens verksamhet: inrättandet av ett antal poster som ”studieråd” – ett per fakultet – som skulle kunna hjälpa till och vägleda yngre medlemmar i deras ämnesstudier. Detta sammanfaller med en utveckling inom föreningen som historikern Birgitta Odén, själv aktiv inom den och en av dess sista ordförande, har konstaterat. Nämligen att dess djupare målsättning successivt utvecklades från att fokusera på kvinnans mer principiella emancipation till hennes mer praktiska yrkesutbildning och kommande ställning i konkurrensen med männen på arbetsmarknaden.

Konflikter

Från 1910-talet och framåt hade föreningen vuxit kraftigt: 1917 hade man 73 medlemmar, 1920 130 stycken och 1929 över 400. Allt var dock inte bara fröjd och gemensam glädje i medlemsskaran. Stundom kom politiska skiljelinjer att gå på tvärs mot gruppsolidariteten som kvinnliga akademiker. När föreningen efter en lång debatt och sluten omröstning 1934 beslöt att delta i en fredsdemonstration ledde detta exempelvis till att tre styrelseledamöter reserverade sig och att några medlemmar lämnade föreningen i protest.

Minskat engagemang

Under 1940-talet skulle ett större hot än interna motsättningar dock möta föreningen, nämligen ett kraftigt minskande engagemang. Medlemsantalet sjönk och föreningens aktiviteter lockade allt färre deltagare – ja, vissa av dem fick ställas in helt. Förklaringen låg, enligt Birgitta Odén, bland annat i att kvinnorna vid denna tid hunnit bli integrerade i studentvärldens reguljära organisationer: nationerna, kårerna och Akademiska Föreningen. Behovet av en separat kvinnoorganisation framstod för en ny generation som allt mindre. Som ett resultat tynade kvinnliga studentföreningen successivt bort och gick, närmast i tysthet, i graven hösten 1947. Parallellt försvann den kvinnliga studentkören, vilken dock ganska organiskt verkar ha övergått i den nygrundade Lunds akademiska kör – öppen för båda könen. Själva studentföreningen kan däremot sägas ha fått ett slags efterföljare först 1978 med bildandet av Forum för kvinnoforskning och kvinnliga forskare.

Fredrik Tersmeden

För vidare läsning

• Borelius, Hilma: ”Kvinnligt studentlif i Lund” i Under Lundagårds kronor: Minnen upptecknade af gamla studenter, ny samling, Lund 1921
• Borelius, Hilma: ”Hur vi började” i Jubileumsskrift utgiven av Lunds kvinnliga studentförening, Lund 1925.
• Herrlin, Anna: ”Mina studieår (1884–1890)” i Jubileumsskrift utgiven av Lunds kvinnliga studentförening, Lund 1925.
• Odén, Birgitta Odén: ”Kvinnostrategier i studentmiljö” i Scandia nr 1 1988 (PDF, ny flik)
• Overton (Petrén), Louise: ”Fyra studentskor ser tillbaka: 1880–1910-talet” i Akademiska Föreningens årsskrift 1965, Lund 1965 (senare omtryckt i Carlsson Wetterberg, Christina & Blomqvist, Göran (red): Kvinnor vid Lunds universitet, Lund 2000).